Så blev jag av med min artros
Jag kunde knappt gå uppför trappor för två år sedan. Mina knän gjorde ont från morgon till kväll, och varje steg kändes som ett slag mot brosket inuti lederna. Läkaren sa ordet som många fruktar: artros. Det var då jag insåg att jag måste välja mellan att ge upp eller att kämpa tillbaka. Idag kan jag säga att jag blev av med min artros genom att göra det som kändes omöjligt - att röra mig.
Artros är vanligare än många tror. Var tredje person över 65 år får diagnosen, och sedan 1990 har antalet patienter med artros i Sverige ökat med 45 procent. Men här är det viktiga: sjukdomen slutar inte rörelsen. Det förändrar bara hur vi rör oss.
Från smärta till motion - så började min comeback
Min fysioterapeut sa något som förändrade allt: "Rörelse är medicinen, inte fienden." Första veckan var jag skeptisk. Hur skulle träning hjälpa när allt gjorde ont?
Men vi började försiktigt. Promenader på 15 minuter. Lätt styrketräning för benen. Simning ett par gånger i veckan (det var faktiskt ganska mysigt). Vattnet tog bort tyngden från lederna, och musklerna kunde göra jobbet utan smärta. Efter sex veckor märkte jag de - jag behövde mindre smärtstillande.
Handikappidrottare och paralympiska atlet visar varje dag att artros inte stoppar rörelse. De tränar hårdare än de flesta och skapar nya sätt att röra sig. Om de kan det tänkte jag, så kan jag också.
Tipset som hjälpte mest? Hitta träningsformen du faktiskt gillar. Om du hatar löpning, gå inte. Älskar du dans? Dansa. Älskar yoga? Gör yoga istället. Rätt träning är den du faktiskt gör.
Viktminskningens hemliga kraft
Här är en sak läkarna är raka med: extra vikt pressar på lederna. Varje kilo sätter press på knäna när du går. Jag vägde 92 kilo när min artros blev värst. Min läkare sa inte "du måste gå ner i vikt". Hon sa istället: "Mindre press på lederna betyder mindre smärta."
Det var annorlunda än att höra om diet. Det handlade inte om utseende. Det handlade om att kunna leka med mina barnbarn utan ont.
Jag ändrade små saker. Tog cykel till jobbet istället för bilen. Bytte läsk mot vatten. Åt flera grönsaker och mindre rött kött. Ingen strikt diet. Bara smartare val. Efter tio månader hade jag gått ner 15 kilo.
Och smärtan? Den försvann nästan helt. Det var som om kroppen tackade mig för att jag tog hand om den.
När professionell hjälp spelade huvudrollen
Jag sökte hjälp tidigt. Det var rätt beslut. Tidig diagnos är nyckeln till att hantera artros innan de blir värre.
Min läkare förklarade vad som hände inuti mina leder: brosket bryts ner snabbare än det byggs upp, vilket skapar irritation och stelhet. Det var inte vad jag förväntade mig - jag trodde det bara var slitage. Men att förstå det hjälpte mig ta de seriöst.
Jag fick träffa en fysioterapeut varje vecka. Hon visade mig övningar som faktiskt fungerade. Hon lärde mig hur jag kan leva med artros utan att förverkliga den. Vi byggde en plan tillsammans - träning, viktminskning, rätt rörelse.
Det finns olika vägar framåt: träning, smärtstillande läkemedel, eller ibland kirurgi om ingenting annat hjälper. Men de flesta av oss behöver inte opereras. Vi behöver kunskap och stöd. Och ett verktyg som Champa kan ge dig träningsprogram, tips och gemenskap med andra som förstår hur det känns.
Artros kan lindras och livskvaliteten kan förbättras. Det tog tid för mig. Men det var värt varje minut.
Två år senare kan jag säga det med säkerhet: jag är inte fri från artros, men artros är inte längre det som styr mitt liv. Jag springer med barnen på gräsmattan. Jag går långa promenader. Jag dansar på bröllopp utan att senare ligga på soffan i smärta.
Om du precis fick diagnosen, eller om du redan lever med artros, vill jag säga detta: börja röra dig. Hitta en träningsform som gör dig glad. Tala med en läkare eller fysioterapeut. Gör små förändringar i hur du äter. Och kom ihåg - artros är inte slutet. Det är bara början på en ny väg fram.
Ta första steget idag. Det kan vara en promenad, ett samtal med din läkare, eller att ansluta till en gemenskap av människor som förstår. Du kommer att förvånas över vad din kropp kan göra när du ger den en chans.
