Firo-modellen kritik är värd att ta på allvar

FIRO-modellen är ett klassiskt verktyg som tränarlag och ledare inom handikappsidrotten använder för att förstå hur grupper utvecklas. Modellen säger att grupper går genom tre faser: först vill folk tillhöra något, sedan vill de ha en roll, och slutligen skapas närhet mellan medlemmarna. Du hittar modellen på nästan varje ledarutbildning i Sverige. Men här är problemet kritiken mot FIRO-modellen växer bland forskare, och många ifrågasätter om de verkligen fungerar i praktiken.

Tänk dig att du är tränare för ett handikappidrottslag med sex idrottare, två assistenter och en sportchef. Alla behöver förstå varandra. Du använder FIRO för att få ordning på gruppens utveckling. Men efter några veckor märker du att modellen inte fångar upp vad som faktiskt händer i gruppen. Det är dit kritiken pekar.

Vad säger kritikerna om FIRO-modellen?

Forskare är tämligen eniga: FIRO-modellen saknar ordentligt vetenskapligt underlag. Flera studier visar att modellen har låg reliabilitet, vilket betyder att den inte mäter samma sak två gånger på samma sätt. Det är som att väga dig på två olika vågar och få två helt olika resultat.

Kritiken handlar också om att FIRO fokuserar för mycket på individens behov och glömmer bort vad som händer i gruppen som helhet. I ett handikappidrottslag med blandade förutsättningar räcker det inte att bara förstå var varje person är i sin utveckling. Du måste också se gruppens dynamik, hur assistenter och idrottare samarbetar, och vilka faktiska utmaningar som finns.

En forskare uttryckte det så här: modellen är för enkel för ett komplext problem. Den passar bättre för att prata om grupper än för att verkligen lösa problem i dem.

• Låg konstruktvaliditet osäkert vad modellen faktiskt mäter
• Fokuserar på individen framför gruppens helhet
• Ignorerar gruppens konkreta kontext och begränsningar
• Saknar tillförlitliga mätverktyg för att kontrollera om den fungerar

Handikappsidrotten behöver bättre verktyg

Det finns andra modeller som fungerar mycket bättre. Wheelans IMGD-modell är en av dem. Den här modellen mäter både hur gruppen mår och hur väl den presterar. Det viktigaste är att IMGD har en validerad enkät GDQ som faktiskt fungerar när du använder den flera gånger.

Tuckmans stadier är en annan klassiker (och ganska kraftfull faktiskt). Den beskriver hur grupper formar, stormar, normaliserar och presterar. Det är kraftfullt för lag med många olika roller som ditt handikappidrottsslag med tränare, assistenter och idrottare med skilda behov.

Skillnaden är stor. FIRO säger bara vilken fas du är i. Wheelans modell visar faktiskt hur gruppen fungerar och vad den kan förbättra. I handikappsidrotten där samarbetet mellan många aktörer är helt avgörande, behöver du ett verktyg som ger dig riktigt svar.

• FIRO: Enkelt, men inte pålitligt
• Whelan IMGD: Komplexare, men vetenskapligt beprövat
• Tuckmans stadier: Stark för att förstå konflikt och utveckling

Såhär använder du FIRO trots sina brister

Det betyder inte att du ska kasta FIRO i papperskorgen. Modellen kan vara användbar som ett pedagogiskt verktyg, ett sätt att prata om grupper och väcka tankar. Men använd den med försiktighet.

Här är vad du gör i praktiken: Först observerar du vilken fas din grupp verkar vara i. Är folk nya och osäkra? Det är fasen "tillhöra". Finns det motsättningar eller maktkamper? Du är i "rollsökningen". Är det varmt och öppet? Då är ni på vägen mot "samhörighet".

När du vet vilken fas ni är i anpassar du ditt ledarskap. I fasen "tillhöra" presenterar du tydliga rutiner och bygger säkerhet. I "rollsökning" blir du tydlig med roller och ansvar. I "samhörighet" fokuserar du på feedback och gemensamma mål.

Men här kommer varningen: lita inte bara på FIRO. Fråga gruppen vad de faktiskt tycker. Lyssna på deras behov. Använd också checklista och enkäter. Observera hur folk interagerar, inte bara vad modellen säger ska hända.

• Använd FIRO för att skapa struktur, inte som en sanningskompass
• Kombinera alltid med direkt feedback från gruppen
• Notera när verkligheten skiljer sig från modellen det är då det blir intressant
• Välj andra modeller för mätning och vederhäftig analys
• Var lyhörd för gruppens faktiska behov i stället för att passa in dem i en box

Ett konkret exempel: Ditt handikappidrottslag har varit tillsammans i tre månader. Enligt FIRO skulle ni vara i "samhörighet" nu. Men en assistent berättar att två idrottare inte talar med varandra. FIRO missade detta helt. Det är då du behöver andra verktyg samtal, observation, möjligtvis Wheelans IMGD-enkät.

FIRO är bäst när du använder den för att tänka högt tillsammans med sitt ledningsgrupp. "Var är vi på vägen?", "Vad behöver vi för att komma vidare?" Sådana samtal är värdefulla. Men använd den aldrig för att säga till gruppen "ni borde känna så här" eller "ni är för långsamma".

Tränare i handikappsidrotten står inför en komplex verklighet. Du hanterar olika funktionsnedsättningar, olika sätt att kommunicera och ofta flera vuxna med olika roller. FIRO är för lätt för att ge alla svar. Men tillsammans med andra metoder och framför allt genom att lyssna på din grupp kan du bygga något som fungerar.

Slutordet är enkelt: FIRO är ett startverktyg. Det hjälper dig tänka om grupper. Men för att faktiskt förstå och utveckla ett starkt lag behöver du gå längre. Kombinera modellen med Wheelans IMGD, använd Tuckmans stadier för konflikter, och gör framför allt det viktigaste lyssna på vad gruppen själv säger att den behöver. Det är vägen till ett lag som inte bara fungerar på papperet, utan också i verkligheten.