Kvinnliga sportjournalister på SVT

Kvinnor utgör hälften av alla journalister i Sverige. Ändå är endast 12 procent av sportjournalisterna kvinnor. Det är en stor skillnad som påverkar vilka sporter vi får se på tv och vilka idrottare som blir kända. Kvinnliga sportjournalister på SVT är fortfarande en sällsynt syn, och de märks särskilt när det gäller handikappsidrott och Paralympics. Färre kvinnliga journalister betyder färre historier om kvinnliga paralympiska idrottare. Det här är ett problem som måste åtgärdas, helt enkelt.

Varför handikappsidrott behöver kvinnliga röster

Handikappsidrott är redan marginaliserad. De får mindre tv-tid än andra sporter. Lägg till det att kvinnliga paralympiska idrottare får ännu mindre uppmärksamhet än männen, och vi ser en dubbel ojämlikhet. Kvinnliga journalister prioriterar ofta andra historier än sina manliga kollegor (vilket är ganska intressant när man tänker på det). De lyfter fram idrottare som andra missar. Marie Lehmann från SVT är ett bra exempel. Hon har arbetat med stora sportprogram sedan 1990-talet och visat hur kvinnliga röster breddar vyn på vilken idrott som är värd att berätta om. Större mångfald bland journalisterna leder till större mångfald i det vi ser på tv. Och när fler människor ser kvinnliga paralympiska idrottare, växer intresset för deras prestationer nästan av sig själv.

Detta kan SVT göra för förändring

SVT behöver ta konkreta steg för att ändra på läget. Först: rekrytera fler kvinnor till sportjournalistiken. De måste få ledande roller, inte bara stödjande uppdrag. Andra: mät systematiskt hur mycket plats kvinnliga idrottare får. Använd siffror för att följa utvecklingen varje månad. Tredje: ge kvinnliga journalister huvudrollen i paralympiska sändningar. Det skapar förebilder för unga kvinnor som kan drömma om ett jobb i sportmedia. Dessa åtgärder kostar inte mycket, men de kräver vilja och planering. Redan små förändringar visar resultat snabbt.

Några konkreta tips som fungerar:

• Sätt målen högt: minst 30 procent kvinnliga sportjournalister inom två år
• Utbilda manliga kollegor om genusmedveten journalistik
• Dokumentera framsteg genom att räkna kvinnliga experter och idrottare varje vecka
• Ge kvinnliga journalister chansen att leda stora program live

Sverige har redan sett hur detta fungerar. Andra medier har ökat kvinnors närvaro och märkt direkt att bevakningen blivit mer rättvis och intressant för publiken.

Förändringen går långsamt men de går framåt. Fler kvinnor i sportjournalistiken ändrar vilka historier som berättas och vilka röster som hörs. Särskilt inom paralympiska idrott är detta avgörande. De kommande åren kan ta med sig en helt ny generation av kvinnliga sportjournalister som inte accepterar att handikappsidrott eller kvinnlig idrott ska ignoreras. Det är inte bara en fråga om rättvisa. Det handlar om att alla i Sverige ska kunna se idrottare som liknar dem själva på tv.