Lena Eriksson Bollnäs

Lena Eriksson från Bollnäs var en person som gjorde verklig skillnad för människor i Hälsingland. Hon arbetade nära familjer, började nya projekt och ställde frågor som andra inte ställde. Hennes liv handlade om att skapa förutsättningar för förändring både genom sitt dagliga arbete och genom sin forskning. Det hon gjorde mätte sig inte bara i år utan i hur många människor hon nådde och inspirerade.

Ett liv för familjerna i Hälsingland

Som BVC-sköterska träffade Lena Eriksson föräldrar i en mycket speciell stund i livet. Det var ofta första gången de fick barn och många osäkra frågor. Hon kom hem till dem. Inte bara för att väga barnen eller ge vaccinationer, utan för att lyssna och förstå hur familjen mådde tillsammans. (Det var verkligen viktigt arbete, om du frågar mig.)

En förstagångsförälder behöver veta mycket. Hur mycket ska barnet sova? Varför gråter de på något speciellt sätt? Är det något fel? Lena Eriksson svarade på dessa frågor. Hon såg också när något inte stämde. Kanske föräldern var för trött. Kanske familjen behövde mer stöd än vanligt. Det var här hennes arbete blev verkligt viktigt hon blev ofta den första som märkte när en familj hade det svårt.

När vården och socialtjänsten arbetar tillsammans

I Arbrå och Kilafors startade ett projekt som var annorlunda. Lena Eriksson arbetade tillsammans med socialtjänsten istället för separat. De gjorde hembesök tillsammans. BVC-sköterskorna hade sin expertis om små barn. Socialarbetarna förstod familjernas behov på ett annat sätt. Tillsammans blev de mycket starkare, helt enkelt.

Projektet löste verkliga problem. En familj behövde inte längre vänta på två separata möten. De fick hjälp från båda håll på samma gång. En förälder som var oroad kunde prata med båda yrkesgrupper direkt. Detta sparade tid. Det skapade också större trygghet för familjen de behövde inte upprepa sina bekymmer flera gånger.

Region Gävleborgs sociala investeringsmedel finansierade det här arbetet. Många familjer berättade senare att de kände sig mer sedda och förstådda, vilket var en stor grej. Det var resultat som visade att samverkan fungerade.

Forskning och kunskap om arbetslöshet

Lena Eriksson var också forskare. Vid Stockholms universitet studerade hon arbetslösa människor och deras föreningar. Hon ville förstå vad arbetslöshet gjorde med människor. Hur kunde de mobilisera sig? Vilka möjligheter hade de att påverka sitt eget liv?

Hennes forskning var inte bara akademisk övning. Hon granskade historien. Hur hade arbetslösa människor organiserat sig förut? Vilka hinder mötte de? Hennes studier hjälpte oss förstå att arbetslöshet inte bara är ekonomisk det är också en fråga om makt, möjligheter och viljan att förändra.

Ett arv som lever vidare

De projekt Lena Eriksson startade fanns inte bara för hennes skull. Många av hennes idéer fortsätter att användas idag. Fokus på samverkan mellan BVC och socialtjänst är inte bara ett projekt längre det är ett sätt att tänka som många organisationer använder nu.

I Hälsingland inspirerar hennes tankesätt nya samarbeten. Hennes arbete visade att när olika professioner respekterar varandra och delar kunskap, blir resultaten bättre för familjer. Det är ett arv som växer fortsatt.

Tanken om att förstagångsföräldrar behöver både medicinsk kunskap och social förståelse kom från hennes erfarenhet. Nu är detta självklart för många. Det tog tid, och det krävde hennes engagemang och hennes vilja att fråga: Hur kan vi göra det här bättre tillsammans?

När människor jobbar tillsammans på det sätt Lena Eriksson trodde på, skapas något som räcker långt. Inte bara för en person eller en familj utan för hela samhället. Hennes sätt att se på familjer och arbetslösa människor inte som problem utan som människor med kraft att förändra sitt eget liv den tanken sprider sig vidare genom varje projekt som startas idag med samma grundtanke.