Psykisk ohälsa inom idrotten
Det är måndag morgon. En handikappidrottare vaknar och känner sig helt tom. Träningen senare idag känns omöjlig. Skräcken kryper in. "Varför orkar jag inte?" tänker hen. Många handikappidrottare går igenom något liknande utan att säga något. Psykisk ohälsa idrott är ett verkligt problem som ofta döljs bakom prestation och medaljer. Du är inte ensam om att må dåligt trots att du är duktig. Det finns hjälp, och den börjar här.
Vad handikappidrottare faktiskt går igenom
Nästan en av fem svenska elitidrottare har upplevt depressionssymtom eller ångestsymtom. Över hälften har mått så psykiskt dåligt att de påverkat vardagen i två veckor eller längre. Det handlar inte om svaghet. De är naturliga reaktioner på svåra situationer. Träningspress, skador som hindrar tävling, och osäkerhet om framtiden skapar stress. En idrottare kan vara glad en dag och helt nere nästa dag. Det är normalt.
Pressens många ansikten i handikappsidrotten
Handikappidrottare möter unika utmaningar som andra idrottare ofta inte gör. Du tränar fysiskt samtidigt som du genomgår medicinsk rehabilitering. Ekonomin är ofta osäker (och det stressar helt jävla mycket). Samhället förväntar sig att du ska lyckas utan att tala om svårigheterna. En atlet kan må dåligt i två veckor utan att prata om det. Tillsammans skapar de faktorer en helt annan press än vanlig tävlingsidrott. Förväntningarna känns större än möjligheterna.
Vem riskerar att må psykiskt dåligt?
Unga handikappidrottare mellan 17 och 21 år är särskilt sårbara. Du genomgår stora livsförändringar samtidigt som karriären startar. Skolan kräver fokus. Framtiden är osäker. Ungdomar tror ofta att de ska klara allt själva utan hjälp. Skam stoppar många från att berätta. Men det är helt normalt att behöva stöd när livet är komplicerat. De gör dig inte svagare. De gör dig klok.
Så kan du få hjälp och stöd
Träning förbättrar humöret faktiskt. Regelbunden fysisk aktivitet minskar stress och ångest. Men ibland räcker de inte. Prata öppet med din tränare eller ledare om hur du mår. Många är villiga att lyssna. En psykolog som förstår idrott kan ge verktyg du behöver. Kontakta din förening för att fråga om stöd. Ring 1177 för att prata med en sjuksköterska. Använd appen Moodpath eller Mindfulness för daglig träning. Första steget är att säga något högt till någon du litar på.
- Prata med tränare eller ledare om hur du mår
- Söka upp en idrottspsykolog genom din förening
- Ringa 1177 Vårdguiden för samtalsstöd
- Använda mental träning via appar som Mindfulness
- Träffa vänner utanför idrotten regelbundet
Vad föreningar och tränare bör göra
Idrottsrörelsen kan skapa trygga miljöer där de är okej att må dåligt. Tränare behöver utbildning om psykisk hälsa för att kunna se tecken på problem. Regelbundna personliga samtal mellan tränare och idrottare hjälper mycket. Normalisera att må dåligt. De är inte svaghet. Skapa rutiner för mental träning, inte bara fysisk träning. En stödjande miljö gör skillnad. Idrottare mår bättre när de vet att någon bryr sig.
Du som leder eller tränar handikappidrottare: Utbilda dig om psykisk hälsa. Lyssna utan att döma. Skapa möjligheter att prata regelbundet, helt enkelt. Visa att mentalt välbefinnande är lika viktigt som fysiska prestationer.
Många handikappidrottare är superduktiga och ändå mår psykiskt dåligt. De är vanligt. De är inte något att skämmas för. Prata om det med någon du litar på. Söka hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet. Om du känner att du inte orkar längre, ring 1177 eller kontakta Jourhavande medmänniska på 08-702 16 80. Ditt välbefinnande är viktigare än någon medalj. Ta det första steget idag. Du förtjänar att må bra.
